Det finns många personer som haft en speciell relation till sin Saab. Ingrid Sundin köpte sin Saab 92 1955 och var den trogen fram till sin bortgång 2024. Både bilen och Ingrid (i form av en pappfigur) har varit utställda på Saab Car Museum vid ett tillfälle när temat var Saabentusiaster och deras bilar. Nu är bilen såld till en ny ägare. Saab Classic Cars chefsredaktör Claes Johansson sammanfattar ett långt och unikt billiv.
För Ingrid Sundin i Stockholm var den bästa dagen då snön äntligen drog sig tillbaka om våren.
”Då kan jag ta ut lilla Saaben igen” sade Ingrid med ett skratt. Hon skrattade mycket. Jag har aldrig träffat en gladare människa. Fnittrade, bubblade. Energisk, med världens godaste småmackor på lut, nybryggt kaffe och ännu en historia om ”lilla Saaben”. Kanske hade jag hört den, kanske inte.
Det blev många trivsamma stunder vid köksbordet i Ingrids sällskap och, om vädret tillät, i trädgården under hennes obegripliga träd med knotiga, hängande grenar. Efter fika gick vi alltid till dubbelgaraget. Tittade till Saaben. Det var viktigt att den skulle må bra.
Med åren drog lilla Saaben till sig alltmer intresse. Ingrid parkerade så avsides som möjligt när hon veckohandlade på köpcentret i Rotebro. ”Det brukar alltid stå några och titta på bilen när jag kommer ut, men då väntar jag till kusten är klar”. Under de pinniga vindrutetorkarna satt ofta jag-vill-köpa-din-bil lappar.
Ingrid köpte Saaben lätt begagnad i juli 1955 på Philipsons på S:t Eriksgatan, en vinröd Saab 92 1955.
”Jag ville ha en Folkvagn, men min morbror Hilding sade att jag skulle ha en Saab. Den hade visst bara tre rörliga delar”.
Och så skrattade Ingrid hjärtligt.
Ingrid Sundin såg aldrig någon anledning att byta bil. Hennes man Göte föredrog Ford och han bytte då och då. Men Saaben var Ingrids, ingen annan fick köra den. Och hon körde aldrig någonsin en annan bil. En idealisk pendlarbil till jobbet på Postgirot i stan och efter pensioneringen blev den en pålitlig vän i vardagens alla små ärenden. Saaben svek henne aldrig, den hittade nästan själv till mataffären och maken Götes gravplats, de invanda rutinerna.
Jag träffade Ingrid första gången 1999. Besökte henne med min egen Saab 92 1955. En vinröd. ”Oj så blank” sade Ingrid och berättade om hur verkstan någon gång på 1960-talet lyckades förstöra motorhuven på hennes vid det laget ganska solblekta Saab. Det var så illa att huven behövde lackas om. Lika bra att byta färg på hela bilen, tyckte Ingrid. Vitt var mer modernt och såg inte bilen lite större ut?
Att åka med Ingrid var en fröjd. Med några strategiska kuddar bakom ryggen bar det iväg. Hon fegade inte. Hade växlingslägena mjukt men bestämt i handen. Satt nära vindrutan. Enda orosmomentet var medtrafikanternas begränsade förståelse för körriktningspilar.
Jag skrev om Ingrid då och då i olika tidningar. Hon kunde aldrig riktigt förstå varför. Men visst var hon stolt över sin Saab. På bilderna trollade jag lite med hennes nummerplåtar, bytte ut siffror och bokstäver, jag ville bespara henne alla påringningar om att få köpa bilen. Det tyckte hon var roligt.
Ingrid Sundin fyllde 90 år 2016 och jag fick förtroendet att köra hennes Saab till besiktningen, hon hade oroat sig för den långa resan. Tidigare hade jag hjälpt henne med små mekaniska bestyr, någon reservdel ibland. Men mest handlade det om kaffe och piffiga mackor, skratt och prat. Senare samma år, efter lång övertalning, fick jag henne att låna ut sin bil till Saab Car Museum under vintern. Men inte förrän hon träffat ”den där museichefen” personligen, och Peter Bäckström fann precis som jag småmackorna alldeles förträffliga.
Ingrids Saab blev huvudnumret i den utställning jag initierat med temat saabägare med speciella band till sina bilar. Det skulle tas bilder och det var ett sjå att få henne att stå still och bli fotograferad – hon var väl ingen speciell?
Vid återlämningen andades Ingrid ut. Aldrig hade väl vintern varit så lång som med ett tomt garage och nu var våren äntligen här. Och så berättade hon ännu en gång historien om den hemskaste natten i sitt liv då den gamla villan brann ner till grunden – och det enda som gick att rädda var Saaben. Den rullades ut ur garaget i allra sista stund. Att Ingrid stod sin lilla Saab nära är lätt att förstå.
Ingrid Sundin blev 98 år.
Och jo, Ingrid. Du var speciell.
Du bor varmt i mitt minne.
CLAES JOHANSSON
Fotnot: Ingrid och Göte fick aldrig några barn. Efter att ha funderat på saken efter Ingrids bortgång 2024 bestämde sig släktingarna för att sälja bilen på auktion. Vi hoppas att Ingrids lilla vita hamnat hos någon som förstår att uppskatta en bil med unik proveniens.
